Dags att rycka upp sig. Försöka tänka på bra, positiva saker.. Om en vecka åker jag till Uppsala igen till exempel, då blir det mys och annat fint. Jag ser fram emot det mer än något annat, det finns nog ingen som kan få mig att må så helt igenom bra, som får mig att känna mig uppskattad, speciell och på någon kant även förstådd. Allt dåligt känns då som.. bortblåst.. Total och obeskrivlig lycka. (Hur kan jag ens sitta och må dåligt när jag har något sånt att se fram emot förstår jag inte. Otacksam? Nja, egentligen inte?)